Igår flyttade pappa här ifrån för andra gången i mitt liv. Det känns lite skumt nu när han har bott här sedan i sommras. Även om han mestadels har spenderat sin tid på sjukhuset hos sebastian. Men det är ändå samma sak som upprepas en gång till på något sätt. Helt plötsligt plockas alla saker i badrumet bort  från pappas gamla hylla som åter en gång lämnas tom & dammig. Helt plötsligt finns det ingen som kan hjälpatill att laga saker som går sönder, eller ta hand om de tunga bitarna i stallet. Helt plötsligt finns det en tom garderob att fylla, extra mycket plats på skohyllan, och en halvöppen marmelad burk som står kvar i kylen tills den möglar. Det finns ingen att prata med efter bråk med mamma eller tjafs med lillebror. Det finns ingen som lagar tacos & håller koll på alla sportresultat. Det är ett sorts tomrum, som inte någon annan eller något annat kan fylla. Trots allt han en gång har gjort, saknar jag ibland bara att ha en pappa att prata med, skämta med eller någon man inte behöver ringa på mobilen för att säga godnatt till. Men man kan väl säga att jag har vant mig. Det har ju varit så här i flera år nu, och det har funkat helt okej. Men det är inte förren man ser tillbaka och inser vad man går miste om, som man saknar det allra mest.
Men vafan, nu ska jag inte göra alla mina läsare deppiga (; Om man bara fokuserar på de negative bitarna här i livet kan jag lova att det går åt helvete, så snälla tänk positivt (:

Imorgon är det skola igen. Jag kommer att sakna sovmorgnar i min mjuka säng, sena kvällar med film & natchochips med salsa, mysiga dagar i stallet & fest och vänner på vardagar. Men samtidigt ska det bli ganska skönt (:

Imorgon måste jag köpa nya pennor & skriv block.. kul att slösa sina pengar på..? nej för det är det inte!

nu måste jag sticka, hej på er! :-*