you

De senaste dagarna!

Lördag:
Schlagerfest(-ival) hemma hos Denise med flickorna (: Det blev schlager, gott, jordgubbar, skit snack, & trevligt. Natten avslutades med att vi halv sov framför musikalen ”Trollflöjten” Tack allihopa för en mysig kväll!

Linn, Denise & Therese

Rebecka & Natta

fel låt

Söndag / Måndag:
Mycket träning med hästarna. Måndagen tillbringade jag 7 timmar i stallet. Men det är bara härligt att börja komma igång igen!

Hon är så fin! Det tar verkligen emot
att sälja henne. Hjärtat.

Den lilla katten

thihi

Tisdag:
Gick jag upp klockan 04.45 eftersom jag råkat ställa klockan fel. När jag väl upptäckte mitt misstag var det inte lönt att gå & lägga sig igen. Nu är jag alltså döds trött efter att ha varit uppe alldeles för länge, tillbringat eftermiddagen på ett museum & tränat lite för hårt igår. Dessutom är jag avundsjuk på alla som åker till Prag imorgon (nästa år dåå!!) & snart tar studenten. Vilken dag hoho! Men jag har i alla fall 2 lediga dagar + helgen att se fram emot! På fredag blir det utgång & lördag ska vi ända till Trelleborg för att fira Johan & festa satan. Det blir trevligt!

Titta som jag kan!?

Lina kan också!

Louise visar hur man gör det rätt!

Sol

Museet

så jävla cool

så jävla lik

oh ja!

Puss på dinosaurien!

Nissepisse

Först hittade vi söta djur…

..och konstiga djur..

..sen råkade vi hamna där det inte riktigt var meningen
att vi skulle vara..

..det ångar vi att vi gjorde..

jag kan inte förstå varför man sparar på de här..?

Lina blev instängd med en råtta

Skoldagarna blir alltid knasiga men roliga när Lina & Sofia är med i bilden..!

Ha det fint allihop!

Japp det är alldeles korrekt, det är lördag förmiddag & jag är redan uppe & skuttar! Konstigt nog brukar jag alltid vara piggare än vanligt dagen efter jag har festat gemfört med om jag bara stannar hemma en kväll. Det är lite skumt, men jag gissar på att det är för att jag sover så djupt när jag har druckit & dansat. Det finns så klart en hel del dagar som har varit tragiska undantag eller nätter då jag inte gått & lagt mig överhuvudtaget när jag kommit hem (exempelvis förra helgen när jag var hemma vid 09.00..) hum,hum.
Igår var det fest Hos Micke (vår Konsum-kille!) Det var bra drag för att vara hemma fest! Bra musik & nästan alla dansade hela kvällen, härligt. Ja, alla utom jag då. Det lilla epilepsi-barnet som fick sitta med ryggen mot dansgolvet eftersom en stroboskop-lampa stod på under HELA kvällen. suck.. Men jag hade trevligt ändå, man behöver ju inte dansa alltid!? Inför kvällen är planerna ännu inte 100, men det blir antingen utgång? hemmafest? gatufest? något i den stilen tillsammans med Linn (och andra?) Vi får se när det närmar sig, dagen är ung! :-*

fest

Kan Julian, kan Julian..

Min svart & vita skönhet ikväll?

Jag har länge gått omkring och tänkt att låten ”Svenne Banan” kommer att bli en riktig sommar plåga. Idag fick jag beviset på att det garanterat kommer att bli så. Jag har hört 3 personer sjunga högt på den + en person som visslade på den.. amagad. Det tragiska är att jag dessutom själv går omkring och nynnar på den!? vad är detta..? Nä, nu har jag inte tid med bloggen mera! Det är fredag, klockan är 20.02 och det är hög tid att jag ser till att bli färdig inför kvällen! Ha det fint!

Årets sommarplåga nr 1

Den här veckan har jag varit på sjukhuset ungefär från 6 på morgonen till 23 på kvällen varje dag, med lite skola emellan åt. Det tar på krafterna kan jag tala om. Varje dag när jag kommer hem är jag så glad att vara hemma att jag nästan vill lägga mig ner och kyssa golvet. Då har jag bara varit borta 17 timmar och inte ens gått igenom en 100 del av vad min lillebror har gått igenom. Tänk då vad Sebastian måste längta hem. Jag pratade med Isabells mamma igår. Det börjar äntligen se ljusare ut för henne och det värmer i hjärtat något otroligt. För bara några månader sedan trodde både läkare och vi andra att det var kört. Det fanns nästan inget hopp alls för Isabell. Då hade hon bott på sjukhuset under en svår cellgiftsbehandling i nästan 1 år utan resultat. Hon fick de starkaste cellgifterna + strålbehandling men inget av det gav resultat och tumörerna fortsatte att växa & sprida sig. Ett tag började det vända, när behandlingen var över och de inte kunde ge henne mer gifter eftersom det skulle slå ut kroppen helt. Läkarna  sa då att de lyckats få bort 20 % av tumörerna. 20 % visst det är bra, men de andra 80% ? När jag och Isabells mamma pratades vid senast berättade hon att de inte längre kunde åka hem när de hade permision och Isabell mådde bättre. Det var så tufft för Isabell  lämna hemmet & åka tillbaka till allt skit på sjukhuset när permisionen var över, att hon själv sa att hon ville stanna på sjukhuset och inte ens prata om hemma. Isabell är 8 år. Men nu har det inträffat ett mirakel. Behandlingen har börjat verka & Isabell mår bättre. Jag träffade henne personligen en liten stund senare. Det var som att träffa en helt annan människa än den isabell jag träffat tidigare. Sist jag såg henne satt hon utanför sitt rum, blek, undernärd med en sond-slang under näsan & droppställningen med cellgifter bredvid sig. Hennes blick var tom & i händerna höll hon sin favorit docka som hon lekte med. Den här gången sken hon som en liten sol. En pigg & glad liten unge med hår som börjat växa ut igen. Jag hoppas av hela mitt hjärta att Isabell kommer att bli helt frisk en dag. Lilla Isabell. Desvärre är det inte bara goda nyheter som möter en när man kliver in på avdelning 62 & 64. Själv klart önskar man att det vore annorlunda, men för det mesta är det dåliga nyheter som kommer upp. Det kan vara någon man hört  blivit bättre & fått komma hem. Men sen helt plötsligt springer man in i dem utanför rummet bara för att få höra om ”återfall” eller ”försämringar”. Redan i början av denna veckan fick vi reda på två dåliga besked. E blir sämre, levern tar stryk av gifterna så de har flyttat tillbaka till sjukhuset igen. En av de andra barnen (jag väljer att inte nämna namnet här) gick bort i helgen. Det skapar på något sätt lite panik. När de andra på avdelningen blir sämre & går bort. Åter igen påminns jag om att vi befinner oss på avdelningen där barnen svävar mellan liv och död, och att min lillebror också gör det. Det är en grym värld. Det är så jävla orättvist.

Nu ska jag försöka sova. Det blir den vanliga kvälls ransonen; Oboý & sömntabletter. Jag har nog inte sovit ordentligt på 2 veckor, är helt slut på dagarna. usch varför kan inte detta bara vara över & borta för alltid? <3

Idag började jag som vanligt dagen på Lundsbarnsjukhus på Sebastians rum. Han sov under hela tiden jag var där, så jag gav mig av till skolan för att vara med på 2 lektioner. När jag kom tillbaka till sjukhuset efter skolan var han vaken & lite piggare. Han har väldigt ont, men de får inte lov att ge honom överdosering av morfin så det bästa är om han kan sova så mycket som möjligt så att han inte känner någonting. Han är så liten & duktig! Lite senare på eftermiddagen skulle han egentligen ha träffat Henrik Larsson, ni vet fotbolls spelaren. Men eftersom han inte orkade det frågade sjuksköterskorna mig om jag ville träffa honom istället. Tja, det säger man väl inte nej till? Där stod jag helt oförbered och sjuksköterskorna säger ”Han väntar på dig där nere så du kan komma ner nu direkt om du vill.” Shit, lätt panik. snabbt in på toa för en titt i spegeln sen helt plötsligt stod jag där själv i ett rum med Henke larsson. Galet! Det var inte riktigt hur jag hade trott att min morgon dag skulle se ut när jag gick och la mig igår! I vilket fall som hells fikade vi med kanelbullar & kaffe. Henke var verkligen jätte trevlig! När jag har sett honom på interjuver i tv har han alltid verkat så dryg & tråkig på något sätt. Men i verkligheten var det helt anorlunda! Han var både pratglad & charmig. Sen skulle han lära mig att spela fotboll.. Det gick faktiskt över förväntan, det vill säga; jag bröt inte ett enda ben! Sist men inte minst fick jag känna på hans muskler.. Fy satan vad vältränad han är!! Thihi, jag har känt på Henke Larssons mage! Klå det om ni kan (; Innan han gick besökte han Lekterapin där massvis med barn som bor på sjukhuset hade sammlats. Det var en så fin syn att jag nästan började gråta. Alla barnen hoppade upp & ner och lyste som små ljus. Henke lät dem sitta i hans knä, skrev autografer och signerade bollar, så fint det var. Nu är jag helt slut. Det tar så mycket på krafterna att ha så många tankar i huvudet.. varje dag när jag kommer hem från sjukhuset känner jag mig helt utmattad, trots att jag i princip bara suttit på en stol & tittat på när sebastian sover. Mina vänner, nu ska jag ta en powernapp :-* 

Henke Larsson & Jag

The Man

Henke försöker att lära mig
passningar.. det gick väl sådär haha.

Henrik i Lekterapin.

Barnen var överlyckilga!

Äntligen kan jag andas ut. Operationen är över & Sebastian mår bra & vaknar till korta stunder emellan åt. Han är inte riktigt vid medvetande, men han är vaken i alla fall & det är huvudsaken. Jag var så himla rädd att han skulle somna in och alldrig vakna igen. Fy fan vad orolig jag var. Riskerna är ju så stora när det är en hjärnoperation. Jag har varit på sjukhuset från kl. 06.00 i morse & kom precis hem. Jag gick till skolan & var med på en lektion under tiden han opererades, mer orkade jag inte. Jag ville vara hos honom så mycket jag bara kunde både före och efter operationen. Nu är vi inne i samma veva igen på något sätt, men den här gången känns det äntligen som att det är över. Det hoppas jag av hela mitt hjärta att det är. Han ligger just nu på neurologiska intensivårds avdelningen (NIVA) men förhoppningsvis får han flytta tillbaka till sitt eget rum på avdelning 62 redan om några dagar. Att se honom så som jag såg honom idag efter operationen är den bilden jag kämpar som mest med att förtränga. Att se honom ligga där helt hjälplös med en massa slangar & aparater för att hålla igång hjärtat och för att kunna andas. För er som aldrig har varit med om något liknande går det inte att förklara. Jag har lika svårt för att förstå att det är min lillebror som ligger där varje gång jag ser honom så. Att han är så liten & svag, och  kämpar mellan liv & död. Det finns inte ord. Små barn ska leka och ha kul, inte ligga i en säng & kämpa mot döden. Det senaste året har jag sett så många saker, så många barn som jag hoppas att ni alldrig kommer att uppleva eller behöva se. Fan för cancer, det ska bara inte få finnas.

Sebastian före operationen.
Han är så jävla stark, det är ofattbart <3

<3

Sebastian, mamma & pappa har flyttat tillbaka till sjukhuset idag. Imorgon väntar 10 timmars operation. Han ska fixa det här. Det vet jag att han gör. Han är redan 100 gånger starkare än vad jag någonsin kommer att bli, trots att han är så liten. <3

Look after you

If I don’t say this now I will surely break
As I’m leaving the one I want to take
Forgive the urgency but hurry up and wait
My heart has started to separate

There now, steady love, so few come and don’t go
Will you won’t you, be the one I always know
When I’m losing my control, the city spins around
You’re the only one who knows, you slow it down

I’ll look after you <3

Gott folk!

Jag har haft en av de roligaste kvällarna någonsin med mina flickor! Idag klev jag in genom dörren till vårt hus kl 09.00 efter sanslöst mycket festande. Jag såg min mamma i ögonen & sa ”Du får fan ge mig utegångsförbud för livet om du vill, för den här kvällen var värd det!” (Som svar fick jag tack & lov bara en suckning & ett par höjda ögonbryn, sen gick hon och la sig igen.) Jag kan helt ärligt säga att jag aldrig tidigare varit med om en så lyckad utgång som igår! Allting var helt fucking kanonbra! åh. Vi tar det från början.

Kvällen började med grillning hemma hos Ida tillsammans med Ida & Sara. Maten blev jätte god & Sara höll på att elda upp Idas hus. Man kan tydligen inte värma ett korvbröd i mikron på fulleffekt i 3 min. Då börjar det nämligen ryka väldigt ur mikron, sen inser man att det faktiskt brinner i brödet & när man sen öppnar luckan fylls rummet med en tjock rök som sätter sig i kläder, håller på att ta död på Idas chincilla & ger svåra andnings besvär. Efter det går brandlarmet igång. Hittar man inte knappen till brand larmet går även larmet till hela huset igång. behöver jag säga mycket mer? Jag tror att ni förstår.. Efter alla små incidenter hemma hos Ida bar det av till Botaniskaträdgården i Lund. Där busade vi en stund, sen åkte Ida & Sara hem medan jag åkte vidare till Malmö för att möta Linn, Denise & Benita. Från början var det tänkt att vi skulle till White på Buddah. Men när vi var påväg dit kom det massvis med polisbilar körandes där ifrån. Vi mötte två killar som frågade om vi skulle till White och vi svarade att ja, det skulle vi. Killarna sa att White hade blivit avstängt på grund av oroligheter. Senare fick vi reda på att det var på grund av bombhot. (Ibland undrar man vad det är för sjuk värld vi lever i?) I vilket fall som hellst skulle killarna till Slagt istället så de erbjöd sig att vi kunde få följa med dem & lovade att de kunde fixa in oss eftersom de själva hade varit vakter & kände vakterna där. Killarna verkade schysta & pålitliga så wtf, vi gav det en chans! Precis som de lovat fixade de in oss utan några problem, oh yeah. (Killar, vi är verkligen skyldiga er en guld tjänst!) Inte nog med att Kimo & Kevin (som de hette) fixade in oss, de var även sjukt trevliga, (och biffiga) så om någon kille blev för slemmig hade vi genast en perfekt ”Body gard” hihi. Väl inne beställde vi in supergoda drinkar & sen blev det massvis med dans! Vi träffade även ett gäng trevliga danskar som vi hjälpte genom att beskriva vägen till Lilla-torg. De var trevliga & (tydligen) glada för hjälpen, så jag föreslog att de kunde få bjuda oss på en drink. Killen svarade självklart, men konstigt nog försvann han ut genom ingången så vi antog att vi hade blivit totalt dissade. Lite senare satte vi oss ner i en soffa runt ett bord. Då kom en sjukt cool bartender och ställde ner 4 smirnoff-ice rakt framför näsorna på oss, svepte av korkarna i ett enda sexigt drag & nickade bort mot baren. ”Tacka killen där borta!” sa han, sen försvann han igen. Det var i stort sett så vi lärde känna Daniel, Linus, Jens & Johan, ett gäng trevliga (och generösa) pojkar. Vi bad dem sätta sig ner med oss, men innan de ens han luta sig tillbaka i soffan kom danskarna och ställde ner 10 cider på vårt bord!? ”Varsegoo” Sa de med världens största smile. Vi visste varken vad vi skulle säga eller göra av all dricka, så det var helt enklet bara till att sätta igång med att konsumera! Som tack fick danskarna också sitta tillsammans med oss. Helt plötsligt var vi en väldigt stor men trevlig skara. När vi sen åter igen var uppe på dansgolvet fick jag syn på en kille jag tyckte att jag kännde igen. Kan ni gissa vem det var? aah, jag blir helt glad bara jag tänker på det! Det var Dansken <3 Min Dansk, min & Linns Dansk, vår Daaaaannnnssskkk!! (Bli inte förvirrade nu, Dansken heter egentligen Daniel & har ingen som hellst kopplig till danmark, det är en lite intern grej bara.) Dansken är en kille som jag & Linn träffade efter en fest i Lund för några månader sedan. Och som vi blev stormförälskade i för att han är så satans snygg. Jag gick fram till honom & frågade om han visste vem jag var. Det minndes han, och även hans kompisar kom ihåg oss haha. (Något han dock inte vet är att jag har en hel del bilder på honom på facebook med massvis av hjärtan. Det är ju ingenting som behöver spridas ut, nä precis.)  Men damn, han är så het. suck . Sen blev det dans & det blev mera dans. Underbart! Vid halv fem på morgonen stack vi ifrån Slagt tillsammans med Jens & co som vi träffat tidigare, för att efterfesta i Jens lägenhet. Resan dit var minnesvärd kan jag ju tala om.. Eftersom vi var för många för att åka i en bil fick vi dela upp oss i 2 bilar. Självklart var våra svarttaxi-chaufförer de coolaste som fanns att få tag på i Malmö. 2 unga killar och de hade till och med oranga kepsar. När vi satt oss i bilarna kändes det som att verkligheten försvann och vi hade hamnat mitt i en ”Fast and the Furious-film” Chauffören skruvade upp Musiken på högsta volym, tryckte gasen ibotten och körde med snäva svängar efter den andra bilen. När vi kom till ett stopp körde de upp bilarna bredvid varandra, och vår coola chaufför fick bilen att gunga & hoppa i takt med musiken. Vi vevade ner rutorna, skrek lite, såg varandra i ögonen, och började nedräkningen: klara, färdiga, gå! Sen racade vi. Hihi, fjärilar i magen så kul vi hade. Helt galet. Vid 05.00 tiden blev det som sagt efterfest hos Jens. Vi drack cider, sjöng & spelade guitarrhero. Grannarna var måttligt förtjusta. vid 06.30 började vi ge oss av mot tåg stationen för att ta tåget till Lund. På vägen dit stannade en civilpolis som gav oss skjuts till stationen. Utan honom hade vi förmodligen missat tåget så det var tur! Väl på stationen kom Linn på att hon råkat ta med sig fel jacka.. Det hela slutade med att Denise fick åka ensam tillbaka med Linns jacka & byta den, medan vi andra tog tåget hem eftersom Linn hade en tid att passa. I Lund skulle vi ha fått väntat ganska länge i kylan om inte vår numera ”privata helg-chaufför” hade kommit & räddat oss. Det blev alltså taxi till Dalby, med den mest flippade taxi chaufför jag någonsin åkt med. Han var så flippad & kul att vi skarttade nästan hela vägen från Lund till Dalby, haha. Äntligen tillbaka i Dalby, trygghet. Linns föräldrar var inte direkt överförtjusta i att vi kom hem kl.08.00 så jag & Benita tyckte det var lämpligast om vi gick där ifrån. Vi gick till Denises hus & satt på hennes trappa & väntade på att hon skulle komma hem eftersom vi inte kom in i huset utan nycklar. När hon kom hem satte vi oss i Denises säng, gick igenom bilder & diskuterade natten/morgonen. Sen stack jag hem & nu sitter jag här. klockan är 10.40 och det var väldigt,väldigt längesen jag sov sist. Men jag är pigg som en lärka & det känns som om klockan är ungefär 5 på eftermiddagen så det är ganska skummt . I vilket fall som hellst, Tack till mina underbara brudar för en sinnes rolig & helt fantastisk kväll/natt/morgon <3

Jag före utgång

Botaniskaträdgården, så busiga vi är hihi..

Slaaaagggttt

Denise, Vår ”Body gard” Kimo, Benita & Linn

Shake it Benni!

Denise

Linn

wiwiwi

Linus & Daniel

yäyä

En av barerna

Benita

Linn

Dansken<3

Efterfest & soluppgång

Kärlek <3
morgon & utmattade..

Vår kära chaufför körde även & hämtade Denise!
(De ska eventuellt gifta sig..)

Det är fredag & jag är glaad !!

wiwiwi

(: